Om psykoterapi

Här finner ni information om psykoterapi.

När ska man söka psykoterapi och var?

Ibland hamnar man i svårigheter i livet som gör att man inte mår bra. Det kan vara sorg efter att någon nära anhörig gått bort, att man förlorat sitt jobb, gått igenom en skilsmässa, eller varit med om traumatiska händelser. Det kan också handla om saker som man varit med om tidigare i livet som blivit alltmer närvarande eller relationer som man inte klarar av att hantera. Och ibland vet man inte varför man inte mår bra.

Det kan kännas svårt att söka hjälp och att ta ställning till när man behöver professionell hjälp. Men när det inte längre räcker till att prata med vänner och familj, eller om man upplever att de vanliga sätten att vara på inte fungerar, samt inte vet varför man mår dåligt kan det vara bra att söka någon professionell att prata med.

Den legitimerade psykoterapeut du söker dig till träffar du vid några tillfällen för att göra en bedömning av dina svårigheter och höra vilka önskemål du har. Utifrån dessa första samtal bedömer denne också huruvida hon/han kan vara dig till hjälp.

Det finns olika psykoterapeutiska inriktningar att välja mellan och en eller annan kan vara mer lämplig utifrån dina svårigheter och behov. Själva relationen till psykoterapeuten är dock en viktig del för att ni ska kunna göra ett bra arbete i en psykoterapi (ref?).

Efter bedömningssamtalen kommer ni gemensamt fram till hur ni går vidare. Om ni beslutar er för att inleda en psykoterapi är det vanligast att ni ses en gång i veckan, 45-60 minuter. Ofta är det endast du och psykoterapeuten som ses enskilt i samtal. Psykoterapeuten har sekretess och för inte vidare det som du berättar för denne. När man går till en privatpraktiserande psykoterapeut kan priserna variera mellan olika psykoterapeuter. Du behöver därför fråga hur mycket det kostar.

Innan man söker hjälp privat kanske man vill undersöka vilka möjligheter det finns att få hjälp från det offentliga. Ett första steg kan vara att ta kontakt med hälsocentral eller psykiatrisk öppenvårdsmottagning  på orten där du bor.  I Vårdguiden  kan du läsa om hur du går till väga för att söka landstingsfinansierad psykoterapi inom primärvården. I samband med skada, trauma, kris eller arbetsrelaterade svårigheter och problem kan försäkringsbolag, arbetsgivare eller försäkringskassan betala för psykoterapi eller krisbehandling.
Nedan följer några av de vanligt förekommande psykoterapiinriktningarna:

Kognitiv psykoterapi, KBT,DBT etc,  Psykodynamisk psykoterapi, PDT, IPT, Jagstrukturerande terapi etc

 

KOGNITIV PSYKOTERAPI

UTVECKLING

Sedan början av 1980-talet har beteendeterapi och den kognitiva terapin länkats samman alltmer. Man kan numera se KBT (kognitiv beteendeterapi) som ett samlingsbegrepp, ett ”paraply” för en uppsättning teorier och tekniker baserade på inlärningsteori och kognitiv teori där betoningen kan läggas olika. De olika delarna under paraplyet kompletterar, snarare än konkurrerar med varandra och förändras också kontinuerligt.

KBT Kognitiv beteendeterapi

Utgår från att psykiska problem skapas av vårt sätt att tänka, känna och handla samt hur kroppen reagerar. Hela människan i sitt sammanhang beaktas även om fokus sätts på konkreta problem som klienten beskriver. KBT är tidsbegränsad och målinriktad. Målen och tidsramarna bestäms gemensamt av psykoterapeut och klient. Klienten arbetar mellan sessionerna med hemuppgifter. KBT inriktas på förändring här och nu men historiska tillbakablickar görs vid behov.

På samma sätt som behandlingen i sin helhet har en viss struktur så har den enskilda sessionen/ terapitimmen sin uppbyggnad – inledning, aktiva åtgärder/ nyinlärning och avslutning.

Under inledningsfasen av sessionen stämmer man tillsammans av det aktuella läget för klienten, går igenom genomförda hemuppgifter och sätter agenda ( bestämmer vad sessionen ska ha i fokus). Under åtgärdsfasen tillför psykoterapeuten något nytt – exponering, sokratisk undersökning av negativa tankar eller övning av färdigheter. Det är i huvudsak i denna fas som nyinlärning sker. Under avslutningsfasen summerar man tillsammans sessionen och drar slutsatser av arbetet. Man stämmer också av åtgärderna mot överenskomna kortsiktiga och långsiktiga mål.

KPT Kognitiv psykoterapi

Vårt sätt att uppfatta och tänka om oss själva har en stor betydelse för vårt mående. Fokus läggs på innehållet och valören i klientens tankar. Målet i behandlingen är att förändra innehållet klientens tankar och/eller att förändra klientens beteende som en följd av det förvrängda tänkandet. I början av en terapi utarbetar man en s.k. konceptualisering. Den är själva hjärtat i terapin från vilket förbättringsarbetet utgår. Konceptualiseringen är en organiserad beskrivning av patientens situation som också innefattar hypoteser om de processer som ligger bakom och vidmakthåller patientens problem. Utifrån denna kartläggning av patientens liv och problematik kan patienten och terapeuten tillsammans utforma behandlingen. Dessa två fungerar som jämbördiga parter som samarbetar likt två vetenskapsmän med patientens problem. I denna allians har terapeuten kunskaperna om den kognitiva terapin medan patienten har kunskapen om sig själv och sina symptom. Terapeutens roll är att hjälpa patienten att komma i kontakt med sina tankar och känslor.

En typisk session kan innehålla:

Gör en agenda

Hur är situationen idag, hur har veckan varit?

Klientens feedback om föregående session

Gå igenom hemuppgifterna

Fokus på aktuella huvudteman

Gemensamt arbeta fram nya hemuppgifter

Klientens summering och feedback om dagens session

 

JSP – jagstrukturerande psykoterapi

Jagstrukturerande psykoterapi är en kognitivt personlighetsutvecklande metod som ursprungligen utvecklades för att hjälpa personer med svårare psykiska störningar, t.ex.psykoser och personlighetsstörningar. Metoden skapades av Palle Villemoes (1989;1994 ), psykiater, klinkchef och baserar sig på fransmannen J. Lacans vidareutveckling av den psykoanalytiska teorin där språkets centrala betydelse framhålls (Lacan; 1989)och psykiska störningars samband med brister i den språkliga utvecklingen belyses. När den språkliga förmågan brister blir det stress, kaos och ångest och det meningsfulla sammanhanget som Antonovsky (1991) beskriver som en generell faktor för hälsa går förlorat. Man har ingen förmåga att sätta ord på det man upplever eller det som skapar ångest, man kan bara agera det.

JSP fokuserar på att hjälpa människor till en kognitiv personlighetsutveckling som ökar den egna förmågan att aktivt delta i en samhälls- och arbetsgemenskap. Man arbetar med att utveckla individens kognitiva färdigheter, förmågan att tänka, planera, sätta ord på tankar och känslor och att förstå meningssammanhang. Att upprätta eller återupprätta individens förmåga till tillit till den inre och yttre världen gör världen förutsägbar och ger den upplevelse av mening och sammanhang som är en grundförutsättning för hälsa (KASAM).

Den jagstrukturerande psykoterapi – JSP kan beskrivas i tre distinkta faser och en manual har utarbetats för att följa den psykoterapeutiska processens framsteg. I denna framgår klart hur man skall arbeta i de olika faserna och när det är dags att avsluta psykoterapin så att patienten över tid kan behålla den uppnådda personlighetsutvecklingen och att symptomen inte återkommer.(Villemoes 1993,Bertilsson &Berggren 2001)

Målet är att patienten skall må bra, symptomen skall försvinna, patientens jag skall vara stabilt förankrat i den egna livshistorien med en bättre förståelse av sammanhang samt kontroll över den egna livssituationen så att man kan återgå till arbetsliv eller studier.

Psykoterapins faser – JSP

  •  Narcissistisk fas

Målet i den första fasen är att skapa en bra arbetsallians med patienten. Detta sker genom att man använder en annan samtalsstil än dialogformen, en icke polariserande, och intressera sig för patientens konkreta omgivning och intressen. Detta underlättar för patienten att föra ett samtal, vilket ökar självkänslan och ger en positiv anknytning till terapeuten. Den positiva anknytningen till terapeuten blir en motor för det fortsatta arbetet, man vill gärna komma till psykoterapin. En icke polariserande samtalsstil innebär bl.a att man undviker att tala i första och andra pronomen och minimerar frågorna som patienten har svårt att svara på.(Villemoes 1989)

  •  Arbetsfas

Målet är att i denna fas skapa mening och sammanhang i världen genom att förankra klientens jag i den egna livshistorien. Man går systematiskt igenom livshistorien så att alla delarna synliggörs och blir begripliga. Här finns nästan alltid en rad kriser som aldrig bearbetats och som gett upphov till symptom och funktionsnedsättningar. Man använder sig av samma samtalsstil och jobbar med konkreta detaljer så att man kan se det som hände framför sig. Man kan säga att man lägger ett pussel där historien blir till en berättelse där klienten har sin givna plats i en generationskedja och tydlig jagidentitet skapas. Man eftersträvar ett jämlikt förhållande och patienten ges mer makt, inflytande genom delegation av bl.a tidshållning.( Villemoes 1989)

  •  Avslutningsfas

Målet i avslutningsfasen är att kriserna skall vara bearbetade, patientens identitet varaktigt förankrad i den egna livshistorien och hon/han skall uppnå autonomi och frigöras från fortsatt behov av vård. Avslutningen sker bla. genom att patienten tillförsäkras att få sista ordet och vara den som bedömer resultat av det psykoterapeutiska arbetet.(Villemoes 1989)

I praktiskt kliniskt arbete har man sett att den jagstrukturerande psykoterapin har ett mycket brett tillämpningsområde och lämpar sig utmärkt i arbete med t.ex, kriser, ångest, smärta och depression.

 

PSYKODYNAMISK PSYKOTERAPI, PDT

Den psykodynamiska psykoterapin utgår från individen och varje psykoterapi är utformad utifrån den unika individ som söker behandling. Varje enskild psykodynamisk psykoterapeut använder sig också i sitt arbete av en personligt färgad utveckling av teorin och metoden som bygger på sammansmältningen av teori, yrkeserfarenheter och personlig livshistoria. Terapin är ett möte mellan terapeut och patient där fokus ligger på att söka förståelse för den unika individen. Den psykodynamiska terapeuten strävar efter att nå en så tillitsfull och förtroendefull kontakt med patienten att de två tillsammans kan undersöka svåra, ofta omedvetna känslor och tankar hos patienten. På så sätt kan patienten få hjälp att sätta in dem i ett sammanhang som ger dem mening och gör att de blir mer begripliga.

 Syfte

Att ge klienten ökad kunskap om hur han eller hon fungerar i relation till andra och till sig själv och därigenom minska psykiska symtom samt förebygga att de återkommer.

Innehåll och genomförande

En viktig del i en psykodynamisk psykoterapi är att de problematiska livsmönster individen bär med sig synliggörs i relationen till psykoterapeuten. Terapeuten hjälper patienten att bli medveten om sina problematiska livsmönster och på så sätt får patienten en känslomässigt grundad förståelse vilket underlättar förändring hos patienten. Man tänker sig även att terapeutens empatiska lyssnande utan att värdera det som sägs gör att patienten får en ny känslomässig erfarenhet av att kunna bli accepterad som den han eller hon är.

I arbetet med att hjälpa patienten att utforska sina känslor, behov, motiv och relationer kommer en psykodynamisk psykoterapi delvis att handla om att förstå individens livshistoria. Huvuddelen av tiden ägnas dock åt att arbeta med känslor, tankar, motiv och relationer som är aktuella i patientens liv.

Målgrupp

Användningen av psykodynamisk psykoterapi är inte begränsad till någon speciell målgrupp och kan ges till individer, par och grupper för olika problem både hos barn och vuxna. Det viktiga är att personen/personerna har en önskan om att förstå sig själv bättre och vill göra en förändring. Liksom i alla psykoterapiformer behöver personen vara villig att ta en aktiv del i det psykoterapeutiska arbetet vilket i psykodynamisk psykoterapi innebär att berätta om sig själv, sina känslor och relationer så öppet det går.

 Omfattning och intensitet

Hur lång terapin behöver vara beror på vem personen är och vilka problem personen presenterar. För att kunna tillgodogöra sig en psykodynamisk korttidsterapi behöver man ha ett visst mått av förmåga att knyta an i en ömsesidig relation samt kunna reflektera kring sig själv och sina känslor. Personer med mer omfattande svårigheter att relatera eller reflektera behöver oftast längre tid på sig.

Som framgått ser en psykodynamisk psykoterapi olika ut beroende på vem det är som går i psykoterapi och vad målet är. En överenskommelse kan variera från att träffas fyra gånger för att få perspektiv på en konkret livssvårighet till en intensiv psykoterapi flera gånger i veckan under flera år. Psykoterapeutens arbetssätt skiljer sig en del beroende på hur lång terapin är tänkt att bli och hur omfattande målen är.  I en korttidsterapi kommer psykoterapeuten att vara ganska aktiv i att ställa frågor och hjälpa patienten att hålla fast vid de frågor och det fokus man kommit överens om. Detsamma gäller oftast i parterapier och familjeterapier. I en långtidspsykoterapi ser arbetssättet annorlunda ut. Terapeuten blir mindre styrande och lämnar ett större utrymme för patienten att följa det som dyker upp i stunden.

 

Interpersonell psykoterapi (IPT)

 IPT är en evidensbaserad, strukturerad korttidsterapi som rekommenderas av Socialstyrelsen. Den utgår ifrån hur relationer påverkar den psykiska hälsan och vice versa, hur psykisk ohälsa påverkar relationer. Fokus är mänskliga relationer och de konflikter, förändringar och förluster dessa innehåller. Målet i behandlingen är att lindra patientens symtom och lösa de sociala och interpersonella problem i pågående relationer som kan kopplas till starten och vidmakthållandet av patientens nuvarande symtom. Genom att förbättra sina kommunikationsfärdigheter lär sig patienten bättre uttrycka sina förväntningar i relationer och känslor vid konflikter eller besvikelser. Man motverkar isolering genom att hjälpa patienten bygga upp och mer effektivt använda ett positivt, stödjande socialt nätverk.

Metoden utarbetades i början av sjuttiotalet för behandling av depression. Sedan dess har den anpassats även till andra diagnoser, t.ex. dystymi, bulimia nervosa, bipolär sjukdom posttraumatiskt stressyndrom och ångesttillstånd m m.

De teoretiska rötterna finns i interpersonell teori, anknytningsteori, kommunikationsteori och social teori.

Denna terapiform kan användas för en stor mängd patienter och i olika kliniska sammanhang, vilket gör den värdefull för psykologer inom olika områden.

Vad händer under IPT-behandlingen?                                   (vid depressionsbehandling)

Under intialfasen utforskas betydelsefulla relationer i patientens liv hur de påverkar patienten och på vilket sätt de kan ha samband med start och vidmakthållande av depressionen. Tillsammans med patienten görs en ”interpersonell inventering”, en sammanställning av patientens viktigaste pågående relationer och de styrkor och svagheter dessa har. I en fokusformulering får patienten hjälp att se hur svårigheterna utvecklats och vilka förändringar som är nödvändiga för att minska symtomen och få mer tillfredsställande interpersonella relationer.

De fyra fokusområdena är:

Komplicerad sorg – en avgörande förlust i form av dödsfall som ej sörjts och resulterar i att man blir deprimerad, distanserar sig och inte kan relatera som tidigare.

Interpersonella konflikter – när patienten och åtminstone en viktig person i patientens liv har oförenliga och ofta outtalade förväntningar i sin relation. Det kan vara en konflikt där den ena parten angriper den andra, men det kan också finnas missförstånd som är orsakade av otydlig kommunikation. Då blir konflikterna ofta fastlåsta, upprepade och svårlösta.

Interpersonella rollförändringar – omständigheter i livet som innebär stora förändringar, t.ex. separation, arbetslöshet, sjukdom och föräldraskap. Oftast upplevs förändringen som en förlust.

I terapin arbetar man på att stödja patienten i att släppa den gamla rollen och acceptera den nya.

Interpersonella svårigheter – ensamhet och social isolering – när patienten har svårt att ta initiativ till eller bibehålla sociala kontakter och har få eller inga vänner. I terapin arbetar man med att ge patienten stöd i att utveckla nuvarande relationer och skapa nya genom att förbättra sociala och kommunikativa färdigheter för att öka självkänslan i sociala sammanhang. Terapeuten kan använda sig av relationen mellan sig själv och patienten för att få ledtrådar till problem i andra relationer.

Under mellanfasen arbetar man utifrån valt fokusområde för att åstadkomma positiva förändringar. Från vecka till vecka ringar man in faktorer i de pågående relationerna som mildrar respektive försämrar patientens sinnesstämning. Patienten lär sig uppmärksamma de känslomässiga reaktioner som relationsproblem orsakar: vad gör patienten ledsen? arg? besviken? orolig? och vad försämrar depressionen?

Patientens sätt att kommunicera utforskas och tydliggörs i en kommunikationsanalys som görs tillsammans med terapeuten. Nya sätt att kommunicera övas via rollspel. Patienten uppmuntras att pröva de nyvunna kunskaperna i sina pågående relationer.

I avslutningsfasen summerar man och utvärderar behandlingen och gör en förnyad bedömning av patientens symtom. Man gör tillsammans en handlingsplan för framtiden. Den innefattar vad som krävs för att patientens ska må fortsatt bra och hur patienten hanterar eventuella tidiga varningssignaler.

Vanliga frågor:

Hur ofta träffas man?

I IPT träffas man ungefär en gång i veckan.

Hur länge pågår behandlingen?

Behandlingen är alltid tidsbegränsad och består oftast av 16 sessioner men antalet kan variera enligt överenskommelse.

Vilken är terapeutens roll?

Terapeuten hjälper till att ringa in orsaken till patientens problem, t.ex. brister i kommunikation, konflikter med en viktig person, en ofrivillig rollförändring, och visar på alternativa sätt att hantera dessa situationer och de svåra känslor de kan vara förknippade med.

När en människa kan hantera relationsproblem mer effektivt minskar oftast de psykiska symtomen.